Besvikelse

Det är så man skulle ha lust att gråta.
Till helgen har Heidi sin examensfest. Det är länge sedan vi sågs och jag blev så glad när inbjudan kom. Hotellrummet bokat, barnvakt och logistiken runtikring fixad (behövs när man har 3 barn) och så smäller det till i ryggen igen. Har ett diskbråck långt ner i ländryggen som ibland gör sig påmint och ger utstrålande smärtor även i benen (och ibland i armarna).
Själva festen skulle jag gladeligen gå på och det skulle nog gå bra (om jag lämnade de högklackade hemma) men det är resan till och från Åbo som jag nog inte klarar i dethär tillståndet.
Så jag vet inte. Hjärtat vill en sak och förståndet säger en annan.

Tillika känner jag pressen att jag borde vara i skick när det så småningom bär iväg till London.