Den drabbar mig emellanåt, villalängtan. Men det är liksom ok för jag vet ju att det kommer en ny vår och sommar inom en överskådlig framtid.
Då är det tuffare men den totala mammalängtan som nästan golvar mig nu när jag går igenom mammas kläder. Sorterar, ger bort, sparar.
Men det får göra ont. Det ska göra ont.
Saknar.
Deltar.. och ja, man skiljs nog aldrig riktigt åt.. inte egentligen. I tankarna och i minnena är man alltid tillsammans.. och dialogen fortsätter, men på ett helt annat sätt..
SvaraRaderaSa hon med puzzelbitarna..