Och nog borde det slås i cymbaler och blåsas i trumpeter när jag äntligen förstått hur Bluetooth fungerar och därmed lyckats föra över cirka ett års mobilbilder till datorn. (Utan sladd, ha!)Många minnen triggar det också igång. Att bildkvaliteten är växlande är struntsamma.Och dethär är alltså fjolårets rönnbär. Rätt ska vara rätt.
Och efter att ha tampats med Paret Tikkanen övergår jag till Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse. För många år sedan prövade jag på att läsa den på engelska, det gick väl inget vidare. Sannolikt var jag också för omogen för att riktigt kunna ta den till mig.
Boken är otroligt välskriven, obehaglig, vacker .
En som beskriver den mycket bättre än jag hittar du här.
Boken kom ut 1985 och beskriver ett USA efter den stora Förändringen. Och trots att det är saga och skröna känns den ändå otäckt aktuell i de bistra tider som råder här och nu.
Andlöst andfådd blir man när man läser Märta Tikkanens Två.
Vilket liv!
Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.- Nalle Puh -
Nog är det som själva den att jag inte får in länken till Underbara Clara här bredvid. Trots otaliga försök.
Här är hon iallafall.
Nött "skolbänken" idag och kommer så att göra även framöver ibland. Ovant. Tungt på ett annat sätt än en vanlig jobbdag. Roligt att träffa en hoper människor jag nuförtiden inte träffar alltför ofta.
Villaavslutningen kom och gick. Den kunde man skriva en hel bok om. Det gör man inte.
Och nu är det officiellt höst. Inget konstigt med det.
Rena rama Rolf på TV. Borde inte det programmet vara för evigt begravet. Ungarna gillar det iallafall.
