2011/10/16
Marknad i stan
Höstdagar. Marknad i stan. Fudge. Soligt och krispigt kallt i luften på mornarna. Löv i guldgult och rött.
Hösten har visat sig från sin finaste sida de senaste dagarna och humöret blir genast bättre.
Familjehälsan börjar återvända och det är höstlov.
Spontan lunchdate på After8 med mammalediga kollegor. Skratt.
Litet lövräfs och vindsröj. Drömmen och visionen om att råvinden skulle kunna förvandlas till något riktigt fint någon gång framöver.
Hösten har visat sig från sin finaste sida de senaste dagarna och humöret blir genast bättre.
Familjehälsan börjar återvända och det är höstlov.
Spontan lunchdate på After8 med mammalediga kollegor. Skratt.
Litet lövräfs och vindsröj. Drömmen och visionen om att råvinden skulle kunna förvandlas till något riktigt fint någon gång framöver.
2011/10/10
Mockarutor
Och det slår mig när vi stökar på där i köket 3 "kvinns" att dethär har jag ju varit med om tidigare. För rätt så många år sedan.
Och jag är helt övertygad att mamma ser oss där i sin himmel och ler, nöjd med det hon ser.
Och jag är helt övertygad att mamma ser oss där i sin himmel och ler, nöjd med det hon ser.
2011/10/06
2011/10/05
Besvikelse
Det är så man skulle ha lust att gråta.
Till helgen har Heidi sin examensfest. Det är länge sedan vi sågs och jag blev så glad när inbjudan kom. Hotellrummet bokat, barnvakt och logistiken runtikring fixad (behövs när man har 3 barn) och så smäller det till i ryggen igen. Har ett diskbråck långt ner i ländryggen som ibland gör sig påmint och ger utstrålande smärtor även i benen (och ibland i armarna).
Själva festen skulle jag gladeligen gå på och det skulle nog gå bra (om jag lämnade de högklackade hemma) men det är resan till och från Åbo som jag nog inte klarar i dethär tillståndet.
Så jag vet inte. Hjärtat vill en sak och förståndet säger en annan.
Tillika känner jag pressen att jag borde vara i skick när det så småningom bär iväg till London.
Till helgen har Heidi sin examensfest. Det är länge sedan vi sågs och jag blev så glad när inbjudan kom. Hotellrummet bokat, barnvakt och logistiken runtikring fixad (behövs när man har 3 barn) och så smäller det till i ryggen igen. Har ett diskbråck långt ner i ländryggen som ibland gör sig påmint och ger utstrålande smärtor även i benen (och ibland i armarna).
Själva festen skulle jag gladeligen gå på och det skulle nog gå bra (om jag lämnade de högklackade hemma) men det är resan till och från Åbo som jag nog inte klarar i dethär tillståndet.
Så jag vet inte. Hjärtat vill en sak och förståndet säger en annan.
Tillika känner jag pressen att jag borde vara i skick när det så småningom bär iväg till London.
Pörkenäs
Kvinnoweekend på Pörkenäs.
Ett dygn där man ställer sig vid sidan om det ständigt pågående ekorrhjulet.
Ett dygn att komma ifatt, att höra vad man själv tänker som mamma brukade säga.
Ett dygn att låta både glädjen men också sorgen komma fram.
Ett dygn att dela och dela med sig.
Ett dygn att möta både sig själv och andra.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

